I första delen av serien beskrev jag grundproblematiken kring mediala bubblor. I den här andra delen ska jag diskutera opartiskhet i medier, där fler söker sig till uttalat vinklade sajter och tidningar.
De traditionella massmedierna är en grundläggande del i ett system där en stor andel av befolkningen har tillgång till opartisk rapportering av händelser lokalt, nationellt och internationellt. Det fungerar väl, i ärlighetens namn, sådär. Åtminstone ifrågasätts just opartiskheten ständigt. Public service kritiseras för att rapportera med ett vänsterbias och tidningar av typen DN och Svenska Dagbladet kritiseras för att rapportera med ett högerbias. Jag ska inte gå in alltför mycket på diskussionen om huruvida det är så eller inte, men det är åtminstone inte tydligt belagt att så är fallet. Exempelvis argumenterar Jesper Strömbäck i en artikel på Second Opinion för att det faktiskt inte är så att det föreligger något tydligt höger- eller vänsterbias i traditionella medier. Tvärtom understryks att det är likheten i nyhetsvärderingen som är karaktäriserande för svenska medier.
Det intressanta är dock, i just kontexten av den här texten, inte egentligen hur rapporteringen faller ut, utan hur ambitionen med rapporteringen är. SVT, SR, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan, Smålandsbygdens tidning med flera är medier som på redaktionell plats har en ambition om att följa journalistikens grundregler om att vara opartisk, konsekvensneutral och att leverera nyheter som är sanna och relevanta. Den ambitionen ger inte automatiskt effekten att alla artiklar eller reportage är neutrala och det är ingen garant heller för att helheten ger hela bilden eller inte gynnar någon sida i en konflikt. Det är däremot en garant för att redaktionen efter bästa förmåga försöker att inte gynna någon särskild part och att de försöker ge en så allsidig bild som utrymmet och deras referensramar tillåter.
Det är i stort ett gott recept för att slutsumman ska bli någorlunda rätt. Åtminstone över tid, som Asp konstaterar i ovan nämnda artikel.
Medvetna vinklar
Idag finns däremot utrymme att välja något annat. Medier som inte försöker ge en allsidig bild. Medier som inte försöker ge en opartisk rapportering. Medier som tvärtom försöker påverka dig genom valet av vinkel och som därmed inte berättar det som kan få dig att tänka annorlunda.
ETC är en tidning (i olika varianter) skapade av Johan Ehrenberg. Ehrenberg är själv tydlig med att ETC ska vara en vinklad tidning. I ledaren där han förklarar varför ETC behövs som dagstidning skriver han:
“Det finns inga objektiva nyheter. Det finns valda berättelser.“
Det har han förstås rätt i. För “objektivitet” är inte egentligen något som andra tidningar heller påstår sig vara. Ingen kan vara objektiv, vi väljer vinklar. Så långt har Ehrenberg rätt. Men en journalist eller en tidning kan välja att försöka vara opartisk, att inte välja vinklar utefter vad hen vill att läsaren ska tycka och tänka utan ifrån en så neutral värdering som möjligt. Det är den möjligheten som ETC, och exempelvis Fria tidningar, väljer bort.
Två bubblor förstår inte varandra
Detta kan man ju tycka är helt bra, att den som är mer vänster (som ett exempel i analogi med ovanstående, liknande bubblor finns för alla smaker och övertygelser) vill läsa nyheter utifrån sitt eget perspektiv. Men det finns en problematik, som jag beskrev kort i del 1 av den här serien. Nämligen att vi riskerar att få ett samhälle som blir allt mer uppdelat, där vi inte ens har grundläggande fakta gemensamt. Det skapar en splittring i samhället som slår socialt och politiskt. Vi kommer att förstå varandra betydligt mindre, helt enkelt. Och när vi inte förstår varandra, skapas fler och fler konflikter.
Jag tycker vi alla ska eftersträva en mångfald i vårt nyhetsintag. Förlita dig inte bara på ETC eller Fria, men inte heller på de artiklar som ditt Facebookflöde (som troligtvis i ganska hög utsträckning är och tycker som du) delar. Ska du bara ha en dagstidning tycker jag det i högsta grad är bättre med en tidning som åtminstone eftersträvar opartiskhet, än en som inte gör det. Men att få sina nyheter från olika källor är såklart bäst.
I nästa del i serien ska jag diskutera möjligheterna med att utveckla mångfalden inom ramen för public service.