Förutsättningarna för att dela och ta till sig information på all världens olika områden har formligen exploderat de senaste decennierna. Idag kan de flesta svenskar läsa sig till en basal förståelse på de flesta områden, även mycket obskyra ämnen. Det finns även en mångfald av röster som ger olika perspektiv på dagens debattämnen. Den som vet var den ska leta har större möjligheter idag att kunna mycket om lite eller lite om mycket, precis i den utsträckning den vill.
Frågan är om det blir färre som vet var de ska leta. För letandet efter mångfalden är inte lika enkel som förut. De stora plattformarna på nätet går allt mer mot att dina val idag styr vad du hittar imorgon. I långa loppet gör det att en större ansträngning krävs för att du ska ta del av information som talar emot det du redan tror att du vet.
Äta rätt information
I ett TED-talk beskriver Eli Pariser, chef för sajten Upworthy, hur Facebook, Google och andra skräddarsyr ett internet utifrån vad de uppfattar som dina preferenser. Han gör också en analogi till mat när han pratar om informationsgrönsaker, informationsefterrätt och informationssnabbmat; att de flesta av oss har matpreferenser som inte är nyttigt och att de flesta av oss gör aktiva avsteg från våra preferenser just för att vi vet att vi måste anstränga oss i någon grad för att äta “rätt”.
Men vi kan inte “äta” rätt nyheter, om vi inte ens märker att de finns. Pariser visar ett par bilder på när två personer gör samma sökning på Google, där de två personerna får hela olika resultat beroende på olika faktorer som varifrån de söker, vad de har sökt på innan och kanske annan insamlad data av typen vad man gillat på Google+, vilka sidor man besöker utanför Google-systemet och så vidare. Självklart går det att hitta allt som andra hittar, men sökningarna kanske måste vara mer detaljerade eller så behöver man gå djupare in i sökresultaten. Det vill säga det krävs mer för att nå samma information.
Detta skapar bubblor där vi inte nödvändigtvis är en del av ett gemensamt internet utan där vi alla har varsitt internet. Det är också en del av en möjlig trend där vi alla innesluts i olika former av bubblor. Bubblor där vi nås av en viss sorts nyheter, där vi har en viss typ av åsikter eller har olika mängd kunskap om vad som pågår runt oss.
En bekant till mig och vad jag antar är en bekant till henom diskuterade exempelvis för ett tag sedan en DN-artikel i perspektiv av en text på Politism. Där uttrycktes då åsikten att DN ju var passé som opinionsbildare och att det var Politism som “alla” läste. Att DN veckovis har över en miljon läsare och att Politism enligt egen utsago har 50-100 000 hade helt gått dem förbi. Och det kanske inte är så konstigt, om deras respektive flöden på nätet bara delade DN när Hanne Kjöller skrivit något märkligt.
Bubbelforskning
Mittuniversitetet, genom forskningscentret Demicom, har nyligen dragit igång ett forskningsprojekt kring förändringarna i det nya medielandskapet. Medieprofessor Jesper Strömbäck, som leder projektet, säger: “Utifrån tidigare teori och forskning finns det mycket som talar för att vi går mot en framtid med ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor mellan olika grupper, men också försvagad social sammanhållning”. Vilket på ett bra sätt belyser hur själva samhällsutvecklingen kraftigt kan påverkas av den typen av bubblor.
I den här serien ska jag ta upp några aspekter av detta. I andra delen diskuterar jag diskussionen om opartiskhet i medier, där fler söker sig till uttalat vinklade sajter och tidningar. I tredje delen beskriver jag hur viktigt Public Service är för att upprätthålla just opartiska medier, men hur mångfalden inom public service kan stärkas. I fjärde delen hur mediemegafonerna påverkar medielandskapet med medvetet vinklade budskap.