I första delen av serien beskrev jag varför vi behöver bygga bort bostadsbristen. I andra delen tog jag upp hur långa pendlingstider påverkar hälsan. I den här delen ska jag ta upp hur också god tillgänglighet till olika typer av grönområden kan bidra till en bättre hälsa och därför är något vi behöver.
En stor del i stadsbyggnadsdebatten handlar om grönrområden. Närmare bestämt konflikten huruvida grönområden ska bebyggas eller bevaras. Min ingång är att den debatten är destruktiv. Den bidrar till att polarisera debatten till för eller emot grönområden, för eller emot byggande, när debatten borde kunna bli betydligt mer nyanserad än så.
Stor polarisering skadar
Jag fascineras av många gröna politikers ensidiga utgångspunkt att allt som ser grönt ut på en karta är viktigt och ska bevaras. När jag satt i stadsdelsnämnden i Hässelby-Vällingby var det flera gånger jag kunde konstatera att det som Miljöpartister i facknämnder och stadshus beskrev som viktiga grönområden som många människor använder, tvärtom var oanvändbara och låg öde året om. Ofta var det tveksamt om det ens kunde kallas för grönområden.
Men jag fascineras också över många inom grupper som vill bygga mer som vägrar se att olika former av grönområden faktiskt bidrar med värden som gör nytta i en stad. Allt som inte är coola stadsparker i Berlin eller New York avfärdas helt.
Mitt problem med dessa extrema ståndpunkter är att deras stora avtryck i debatten skadar inte bara debatten i sig, utan också att de är direkt kontraproduktiva. Oavsett om ens främsta prioritet är att Stockholm ska vara en stad med god tillgång till olika former av grönområden, eller att Stockholm ska bygga bort bostadsbristen, så är det fel väg att göra det till en konflikt om grönområden. Den som vill bygga mer och därför argumenterar som att varje grönområde är en bostadsmarksreserv, kommer bara bidra till att den som vill ha ett grönt Stockholm ser varje bostadsbyggande som ett hot mot grönskan. Och den som vill bidra till ett grönare Stockholm och därför vänder sig mot varje bostadsprojekt där något träd hotas, kommer bara bidra till att ilskan och motståndet mot att bevara grönområden ökar.
Falsk konflikt
Min bild är också att konflikten i sig är falsk. Vi behöver inte bygga bort våra stora parker för att lösa bostadsbristen. Det finns mark ändå. Men det återkommer jag till i nästa avsnitt av den här serien. Här tänkte jag istället fokusera just på varför det trots allt är viktigt att vi har olika former av grönområden i Stockholm. För även om vi inte behöver bygga bort alla grönområden, så skulle man ju kunna tycka att det vore lättare att bygga helt nya stadsdelar på Gärdet, på Järvafältet, i Årstaskogen med mera, än andra alternativ. Därför är det viktigt att understryka vilka värden som grönområden ändå bidrar med.
Och när vi pratar om värden, så kommer vi ofta in på värden av typen biologisk mångfald eller värden för djur eller växtlighet. Det är viktiga värden också, men det är inte självklart att det är det mest prioriterade värdet per se att det ska finnas en biologisk mångfald inne i en stad, därför tänkte jag här fokusera på värden för människor i staden. Detta räcker långt till att motivera olika typer av grönska. Biologisk mångfald bidrar också till dessa värden för människor.
Bättre hälsa
Folkhälsomyndigheten har i en forskningsöverblick givit flera för stadsbyggnadsdebatten intressanta resultat. Exempelvis att vistelse i natur har stora positiva effekter både på den fysiska och psykiska hälsan. Eviem har i en sammanställning av olika studier tittat på hälsoeffekter och andra systemtjänster av grönområden. Resultatet ger också starkt stöd för att grönområden har starka positiva hälsoeffekter
Den här metastudien indikerar att det kanske är immunsystemet som förbättras genom naturvistelser. Artikeln konstaterar i vilket fall att “spending time in nature provides protections against a startling range of diseases, including depression, diabetes, obesity, ADHD, cardiovascular disease, cancer, and many more.” Studien blev också ett belysande inslag i TV4.
En annan fördel med grönområden ger är att vara temperaturreglerande, det säger både Folkhälsomyndigheter och Eviem. Det innebär att städer med mycket grönt blir mer behagliga att vistas i exempelvis under varma sommarmånader.
Tillgänglighet är grundläggande
De säger också att 300 meter är en ungefärlig gräns för avstånd för att ett grönområde för att det ska nyttjas regelbundet. Detta är grundläggande. Ska grönområdens värden kunna användas, så ska de finnas nära de som bor i staden. Det vill säga man kan inte säga att staden ska vara tät och ogrön, och att man utanför staden kan ha skog dit den som vill kan åka. Då tappar man de värden som grönområdena kan bidra med.
Olika grönområden behövs
Något som Folkhälsomyndigheten tydligt säger är att det är många olika faktorer som bidrar till dessa positiva effekter. Att dessa olika effekter innebär att vi behöver olika typer av grönområden i en stad för att nå potentialen. Dessa kan förstås antingen vara utspridda eller som zoner i ett sammanhängande större område.
I en artikel talar forskare på SLU också om de olika faktorerna och påpekar också viktin vikten av närmiljön. Men också att ett grönområde behöver en viss storlek för att de kvaliteterna ska kunna uppfyllas.
Sammanfattningsvis kan man säga att forskningen ger ett starkt stöd dels för starka positiva hälsoeffekter av grönområden, dels för att de effekterna bygger på en rad olika kriterier som kräver olika former av grönrområden för att uppfylla, dels att tillgängligheten till grönområdena är viktiga, det vill säga de måste ligga nära där man bor.
Om det här skulle genomsyra debatten skulle det innebära att den svartvita bilden av grönområden skulle sjunka undan. Grönområden skulle varken vara något oersättligt att slåss för eller betraktas som en markreserv. Tvärtom skulle grönområden kunna utvärderas enligt någorlunda tydliga kriterier och antingen utvecklas eller exploateras, efter behoven i området. Dit hoppas jag att vi kan nå.
I nästa del ska jag beskriva hur vi skulle kunna arbeta med bostadsplanering för att väga in olika behov samtidigt som vi ökar volymerna i bostadsbyggande markant.